Nye menyen på Vertshuset.

Kom og besøk!

(Är det _någon_ som ser vad bild #3 ska föreställa?)

Antal snödagar: 92 (alla)

Antal dagar då temperaturen understeg -20°C: 26

Antal cyklade kilometer: 752

Antal gånger jag ramlat med cykeln: 7

Antal uppätna rostemackor: 650

Antal sedda Seinfeld-avsnitt: 129

Ungefär så kul blir det här! Och det är inte menat ironiskt. Idag har varit särskilt spännande--inatt frös vattenledningarna, så vi har inget vatten på minst två dagar. Min lösning var att hälla i mig kaffe på jobb, så jag slapp gå när jag kom hem. Staffans lösning var att bygga en egen pump till toaletten. Hampus har samlat snö i Kiwi-påsar, som ska smälta över natten. Jag älskar vårt lilla samfund.

Staffan och Hampus följde med på första testrundan, som modell samt medhjälpare.

And here's the result:

Jag har förstått att Sverige (mer öppet) har blivit ett anti-islam-samhälle. Jag är också anti-islam. Jag är överhuvudtaget anti-religion. Men jag förstår också innebörden av att ha ett "eget val" och sköter hellre mig själv än att stressa hatet.

Här blir det däremot väldigt påtagligt. Man pratar så öppet om det. Inte om det mest fundamentala, vad religionen innebär och varför den är så korrupt -- kristendom är exempelvis allmänt accepterat och snarare något "medfött" än ett aktivt val. Diskussionerna går inte på djupet, utan det resoneras utefter hur det "alltid har varit".

En äldre städerska kom en gång in i omklädningsrummet på jobb, då jag låg och vilade på golvet. I ren förvåning, så säger hon:

"Oj, du ligger väl inte och ber? Haha!"

"Nej", svarar jag.

Hon fortsätter i ett enda andetag:

"Hahaha, nej, vilken tur, för en gång så råkade jag gå in i herrarnas omklädningsrum och ja, haha, där ligger det en svart man på knä i BARA UNDERBOKSA och viftar med armarna och ber åt Allah eller Mohamed eller vad de nu gör, haha! Kan du tänka dig?! Jaa, uscha mig!"

Igår hade jag ett sällskap i restaurangen, som jag försåg med dricka o.d. innan de gav sig på buffén. Innan jag började servera vinet, så höll ledaren i sällskapet tal. Han föreslog att sonen sin skulle sjunga en sång, som någon slags inledning på kvällen. Vad rart, tänkte jag, när pojken på elva år ställde sig upp för att hämta andan.

Sen började han sjunga. Och jag började skratta. Det hela var så absurt. Sången handlade om små muslimer, som han skulle skjuta med luftgevär. Och om de inte dog första gången, så skulle han återvända med ett bombflygplan. Det verkade vara ett väldigt glatt och icke-PK sällskap överlag, men det satte i vilket fall en spik i kistan på de vibbar jag anat.

"Rart" förresten, är ett ord som du inte kan använda på samma sätt i Norge. Inte heller "roligt" har samma betydelse. Det här förstod jag efter vänligt försök att beskriva en tjej på jobb.

rar = konstig

rolig = lugn

*trumvirvel*

...

Nu kan jag lika gärna berätta mina resterande löften:

1. flytta till Nya Zeeland

2. spara 50.000 NOK innan jag åker till NZ

3. fixa min rygg

4. hålla koll på min budget (spara och redogöra alla kvitton)

5. läsa ut Economics in One Lesson, Sparrowhawk Vol. I och The Capitalist Manifesto

Och beside the point; mitt första favoritord här är den norska översättningen på "sås".

Saus.

Pizzasaus, pastasaus, vaniljesaus.

Istället för saftsås till risgrynsgröten, så har man rød saus.

Gillar när man håller det simpelt.

Om inte fläskkorv vore nog med lyxigheter, så fick Staffan i födelsedagspresent av sin mor, att ta in på byns finaste hotell i två nätter. Och med sig på kalaset, fick han ta två vänner. Efter en stunds övervägande, så blev det bestämt att jag och Hampus var två vänner. Så vi tre packade pick-upen på "første juledag" och drog till Pers Hotell (som förresten är min andra arbetsplats här i Norge).

Två kvällar i rad åt vi buffé; med skaldjur och löjrom, julmat, Hallingdal specials och stort dessertbord. På dagen badade vi i vattenlandet Tropicana. Vi avslutade helgen med att bli matförgiftade. Överlag en fin visit.

Vinter är fint. På avstånd.

Fortsättningsvis så bestämde jag mig för att bryta min månadslånga nudeldiet. Sen i mitten på november (med ett undantag från Reason's Harvest), så har det varit nudlar och korv--every day, twice a day. Vill inte backtalka min kost för mycket, för den är bra på så många nivåer. Särskilt ekonomiskt sett. Men det var riktigt fint med lite omväxling--vilket dagen till ära innebar julepølse och potatismos. Och vin, som jag fått i julegave från Gol Optikk. Och som grädde på potatismoset--en amerikansk julfilm, som Granny tipsat om. "A Christmas Story" heter den och handlar om lille Ralphie, som försöker övertala mamma, lärare och tomte om att han borde få en Red Ryder BB gun i julklapp. Bästa julfilmen jag sett so far.

Och sist men inte minst--julklappsutdelning. Från oss själva, till oss själva. Jag var dåligt förberedd och hade inte funderat ut någonting att unna mig själv. Men efter en tids intensivt lurande, så blev min julklapp två timmars meknings-lektioner i veckan av Staffan. Inte riktigt i klass med Staffans flygsimulator, men fortfarande någonting som jag kommer tycka är riktigt intressant och som jag lär ha nytta av den här vintern.

Dagens ord blir i Kalle-tema:

...och för att de här Disney-figurerna också har så roliga namn på norska:

I USA så hade jag en så pass god framförhållning att jag började söka jobb på drygt femtio olika ställen i Gol, redan några månader innan hemkomst. Jag fick fyra svar. Har fått reda på nu i efterhand att det är ett misstag att skriva på engelska till norrmän, om du är från Sverige. Första intrycket och antagandet blir att du är från ett Baltikum-land och så plötsligt har du hamnat i skräpposten.

Jag är glad att Ida på Gol Optikk förbisåg det misstaget och bad mig att höra av sig, så fort jag anlänt till byn. Vilket jag gjorde. Cirka en vecka efter ankomst, blev jag kallad till intervju. Killarna bjöd på skjuts ner och jag entrade i optiker-butiken, där Ida just då var upptagen med en kund. Tog av mig den värsta vinterutrustningen och väntade på min tur. Nervositeten existerade inte--hon såg så lugn och ledig ut att jag främst tänkte att det skulle bli trevligt att sitta och snacka en stund. Vilket det blev! Vi satt och snackade i ca en kvart, tills det kom en ny kund. Hon ursäktade sig och sa att "det blir ibland så här stressigt på fredageftermiddagar". Jag såg varken någon ironi eller något allvar i hennes ansiktsuttryck, så jag log och nickade med. Det verkade fungera. Fem minuter senare frågade hon om jag kunde jobba dagen därpå. Det kunde jag. Och där började sagan om mig som "medarbeiter i en optikkbutikk".

Om jag trivs? Ja, vilket skönt jobb det är. Jag tar emot kunder som vill köpa läsglasögon och hjälper de som vill redigera sina bågar eller neseputer (=näskuddar). Jag är smakråd och jag bokar syntest. Till de fem kunder som kommer på en genomsnittlig arbetsdag. Resten av tiden... Då lyssnar jag på radio och sitter på internet. Eller kanske moppar golvet eller putsar glasögon, om det behövs. Farligt nära jackpot alltså.

Förresten. Även om myterna säger att "guleböj" skulle vara norska för banan och att "knullebox" skulle vara namnet på en norsk husvagn... Så är grunden till de skämten inte tagna från ingenstans. Norska är ett förbannat roligt språk, som ofta är väldigt bokstavligt. Eller ibland bara konstigt. Så jag kommer försöka att köra en "dagens ord"-avslutning på mina inlägg, för att ni ska få en känsla av språket.

Första dagens ord:

(sv) termometer = (no) gradestokk