Jobb #1
Vi tar det hela från början, va?
I USA så hade jag en så pass god framförhållning att jag började söka jobb på drygt femtio olika ställen i Gol, redan några månader innan hemkomst. Jag fick fyra svar. Har fått reda på nu i efterhand att det är ett misstag att skriva på engelska till norrmän, om du är från Sverige. Första intrycket och antagandet blir att du är från ett Baltikum-land och så plötsligt har du hamnat i skräpposten.
Jag är glad att Ida på Gol Optikk förbisåg det misstaget och bad mig att höra av sig, så fort jag anlänt till byn. Vilket jag gjorde. Cirka en vecka efter ankomst, blev jag kallad till intervju. Killarna bjöd på skjuts ner och jag entrade i optiker-butiken, där Ida just då var upptagen med en kund. Tog av mig den värsta vinterutrustningen och väntade på min tur. Nervositeten existerade inte--hon såg så lugn och ledig ut att jag främst tänkte att det skulle bli trevligt att sitta och snacka en stund. Vilket det blev! Vi satt och snackade i ca en kvart, tills det kom en ny kund. Hon ursäktade sig och sa att "det blir ibland så här stressigt på fredageftermiddagar". Jag såg varken någon ironi eller något allvar i hennes ansiktsuttryck, så jag log och nickade med. Det verkade fungera. Fem minuter senare frågade hon om jag kunde jobba dagen därpå. Det kunde jag. Och där började sagan om mig som "medarbeiter i en optikkbutikk".
Om jag trivs? Ja, vilket skönt jobb det är. Jag tar emot kunder som vill köpa läsglasögon och hjälper de som vill redigera sina bågar eller neseputer (=näskuddar). Jag är smakråd och jag bokar syntest. Till de fem kunder som kommer på en genomsnittlig arbetsdag. Resten av tiden... Då lyssnar jag på radio och sitter på internet. Eller kanske moppar golvet eller putsar glasögon, om det behövs. Farligt nära jackpot alltså.
Förresten. Även om myterna säger att "guleböj" skulle vara norska för banan och att "knullebox" skulle vara namnet på en norsk husvagn... Så är grunden till de skämten inte tagna från ingenstans. Norska är ett förbannat roligt språk, som ofta är väldigt bokstavligt. Eller ibland bara konstigt. Så jag kommer försöka att köra en "dagens ord"-avslutning på mina inlägg, för att ni ska få en känsla av språket.
Första dagens ord:
(sv) termometer = (no) gradestokk
Gol
Det tog cirka sex veckor, innan jag kom på vad som saknades i min norska vardag.
En blogg. Ja--jag saknade er. Mycket. Now, just let's get this over with.
Avslutade min au pair-blogg strax efter att jag anlänt till Sverige. Kunde för all del inte fortsätta på en blogg, som heter "au pair i Minneapolis", när jag är servitris i Gol. Ville ha min (första) Amerika-era samlad på ett ställe. Ett ställe dit jag kan gå när jag vill och minnas tillbaka till mina äventyr på "andra sidan". Men efter en dryg månad i Norge, så har jag insett att mina äventyr inte slutade på flyget från Kalifornien. Jag bor just nu i ett nytt land, med ett nytt språk och en ny kultur--där jag för tillfället jobbar på två olika arbeten, som båda ligger en sju-kilometers cykeltur bort. Där målet är att tjäna så mycket pengar som möjligt och leva så billigt som möjligt. Där jag bor med två grabbar, som båda är mer ekonomiska och påhittiga än jag någonsin låtit mig själv vara. Och som bara tar patent på ca 20% av sina idéer--så jag tvivlar på att potentiellt bloggmaterial någonsin kommer att ta slut.
Ni ska få fler detaljer om mitt liv här. Många fler. Men vi börjar så här. Och som avslutning på inledningen--två bilder från mitt nya hem:
mitt nya "white house" (källarvåningen är vår)
utsikt från huset
Välkomna tillbaka.
