Jag har förstått att Sverige (mer öppet) har blivit ett anti-islam-samhälle. Jag är också anti-islam. Jag är överhuvudtaget anti-religion. Men jag förstår också innebörden av att ha ett "eget val" och sköter hellre mig själv än att stressa hatet.

Här blir det däremot väldigt påtagligt. Man pratar så öppet om det. Inte om det mest fundamentala, vad religionen innebär och varför den är så korrupt -- kristendom är exempelvis allmänt accepterat och snarare något "medfött" än ett aktivt val. Diskussionerna går inte på djupet, utan det resoneras utefter hur det "alltid har varit".

En äldre städerska kom en gång in i omklädningsrummet på jobb, då jag låg och vilade på golvet. I ren förvåning, så säger hon:

"Oj, du ligger väl inte och ber? Haha!"

"Nej", svarar jag.

Hon fortsätter i ett enda andetag:

"Hahaha, nej, vilken tur, för en gång så råkade jag gå in i herrarnas omklädningsrum och ja, haha, där ligger det en svart man på knä i BARA UNDERBOKSA och viftar med armarna och ber åt Allah eller Mohamed eller vad de nu gör, haha! Kan du tänka dig?! Jaa, uscha mig!"

Igår hade jag ett sällskap i restaurangen, som jag försåg med dricka o.d. innan de gav sig på buffén. Innan jag började servera vinet, så höll ledaren i sällskapet tal. Han föreslog att sonen sin skulle sjunga en sång, som någon slags inledning på kvällen. Vad rart, tänkte jag, när pojken på elva år ställde sig upp för att hämta andan.

Sen började han sjunga. Och jag började skratta. Det hela var så absurt. Sången handlade om små muslimer, som han skulle skjuta med luftgevär. Och om de inte dog första gången, så skulle han återvända med ett bombflygplan. Det verkade vara ett väldigt glatt och icke-PK sällskap överlag, men det satte i vilket fall en spik i kistan på de vibbar jag anat.

"Rart" förresten, är ett ord som du inte kan använda på samma sätt i Norge. Inte heller "roligt" har samma betydelse. Det här förstod jag efter vänligt försök att beskriva en tjej på jobb.

rar = konstig

rolig = lugn

*trumvirvel*

...

Nu kan jag lika gärna berätta mina resterande löften:

1. flytta till Nya Zeeland

2. spara 50.000 NOK innan jag åker till NZ

3. fixa min rygg

4. hålla koll på min budget (spara och redogöra alla kvitton)

5. läsa ut Economics in One Lesson, Sparrowhawk Vol. I och The Capitalist Manifesto

Och beside the point; mitt första favoritord här är den norska översättningen på "sås".

Saus.

Pizzasaus, pastasaus, vaniljesaus.

Istället för saftsås till risgrynsgröten, så har man rød saus.

Gillar när man håller det simpelt.

Om inte fläskkorv vore nog med lyxigheter, så fick Staffan i födelsedagspresent av sin mor, att ta in på byns finaste hotell i två nätter. Och med sig på kalaset, fick han ta två vänner. Efter en stunds övervägande, så blev det bestämt att jag och Hampus var två vänner. Så vi tre packade pick-upen på "første juledag" och drog till Pers Hotell (som förresten är min andra arbetsplats här i Norge).

Två kvällar i rad åt vi buffé; med skaldjur och löjrom, julmat, Hallingdal specials och stort dessertbord. På dagen badade vi i vattenlandet Tropicana. Vi avslutade helgen med att bli matförgiftade. Överlag en fin visit.

Vinter är fint. På avstånd.

Fortsättningsvis så bestämde jag mig för att bryta min månadslånga nudeldiet. Sen i mitten på november (med ett undantag från Reason's Harvest), så har det varit nudlar och korv--every day, twice a day. Vill inte backtalka min kost för mycket, för den är bra på så många nivåer. Särskilt ekonomiskt sett. Men det var riktigt fint med lite omväxling--vilket dagen till ära innebar julepølse och potatismos. Och vin, som jag fått i julegave från Gol Optikk. Och som grädde på potatismoset--en amerikansk julfilm, som Granny tipsat om. "A Christmas Story" heter den och handlar om lille Ralphie, som försöker övertala mamma, lärare och tomte om att han borde få en Red Ryder BB gun i julklapp. Bästa julfilmen jag sett so far.

Och sist men inte minst--julklappsutdelning. Från oss själva, till oss själva. Jag var dåligt förberedd och hade inte funderat ut någonting att unna mig själv. Men efter en tids intensivt lurande, så blev min julklapp två timmars meknings-lektioner i veckan av Staffan. Inte riktigt i klass med Staffans flygsimulator, men fortfarande någonting som jag kommer tycka är riktigt intressant och som jag lär ha nytta av den här vintern.

Dagens ord blir i Kalle-tema:

...och för att de här Disney-figurerna också har så roliga namn på norska: